Någonstans måste man börja, och för mig handlar det om att vara redo att gå. Klar och färdig kanske jag aldrig blir, om jag ska sitta och pilla med alla detaljer.
Jag har haft en vision om hur jag vill att min tillvaro ska vara, men kanske inte haft modet att följa den fullt ut. Ikväll blev det ett startskott, en första handling – att sätta igång, att göra något.
Det hela började med en tanke. Jag blev klar med tanken, och även om jag inte är helt färdig, så var det bara att köra igång.
Allting utvecklas med tiden. Det är så för oss människor – vi är föränderliga och växande, när vi tillåter oss att vara det.
Vågar jag, så vågar du. Det krävs att samla lite mod och hitta sin riktning, men sen är det bara att köra. För då känns det på något sätt färdigt.
För ungefär 1,5 år sedan bestämde jag mig för att hoppa ur ekorrhjulet. Jag lämnade en fast anställning för att kasta mig ut i det osäkra. Det har varit en tid präglad av osäkerhet, och jag har funderat mycket på vad jag verkligen vill göra. Det är intressant hur stark den yttre påverkan är på hur saker borde vara och gå till, och hur andra människor ibland tror sig veta vad som är rätt för en själv: "Men du är ju så duktig på att sy kläder och måla!" Men vad är det egentligen jag tycker är roligt?
Det kan ta tid att klura ut det, och det får ta tid. För jag har inte varit klar. Jag har inte kunnat ta första steget eftersom jag inte sett tydligt vart jag vill vara på väg.
I juli kom jag i kontakt med Englagård och deltog i några retreater. Nu har jag mer mål och mening i det jag gör. Att känna att det jag gör har ett syfte, att jag arbetar mot något som känns meningsfullt – ja, det ger en glöd inombords. Och det skapar glädje.
Att känna glädje i det vi gör är A och O.
Vad brinner du för?
För mig är det roligt att inspirera andra människor och att se dem växa och ta steg framåt. Det är en glädje i sig.
Jag hade inte tänkt att mitt första inlägg skulle bli så långt, så jag väljer att avsluta här för ikväll.
Anders Stark
Lägg till kommentar
Kommentarer