Någonstans behöver även jag börja....
Inget blir klart med en gång, allt tar sin tid och är en del av livets resa...
Jag pratade med en resenär på tåget igår, själv sa jag att jag jobbar med lite olika saker, bland annat att jag hade börjat skriva en blogg. Killen som det handlade om kikade lite när jag beskrev vart hand kunde hitta den, efter en stund nämner han "Det var ju inte så mycket du hade skrivit" Jag svarar, att jag är ny på detta och har bara hunnit skriva några få inlägg. Jag är ibland förundrad över människor, ungefär som att du behöver vara etablerad redan nu för att bli något. Det jag har lärt mig är att ha tillit, inte nedslås, utan stå kvar i det jag tror på.
Det kommer med tiden, när vi övar så blir det bättre. Själv har jag övat på att utveckla och förbättra mig själv, eller rättare sagt att komma in och vara ännu mera autentisk med mig själv. Att leva inifrån och ut och tro på mina drömmar än att leva utifrån och in.
Lev NU
Det finns bara en stund på dagen där jag kan skapa och vara i mitt Esse, det är just nu, att ta till vara på stunderna och göra det som jag känner känns bra. Det är ungefär som att låta något inom mig guida mig i det jag vill göra och säga. En häftig känsla, där jag känner att jag mår väl. Ja, det går bara att må just nu, och jag väljer att må väl. Jag gillar ordet väl, det påminner mig om Engelskans ord Well, are your well? Well på Engelska betyder också källa. Att må väl är att vara i kontakt med sitt inres källa där allt välmående existerar. Många är rädda för att gå djup inom sig, de tror att det mörka inom sig ligger där, men så är det inte, det mörka ligger på ytan liksom våra känslor. En oroande tanke är som vinden, den rör upp ytan på havet där våra känslor är, men långt ner där i djupet inom dig har du det lugnt och stilla, visst strömar det och rör på sig där nere, det är ditt livs energi som är obegränsat.
Ja det var ju inte så mycket...
Jag lyssnade på honom, tänkt om du visste hur mycket som skulle kunna bli skrivet där tänkte jag... Det kommer så småning om mera. Egentligen finns det inget att försvara, för det bara är, och det som får näring det växer. Jag låter mina drömmar, växa vidare, jag tar mina steg, det är som en tavla som ska målas, någonstans ska man börja.
Målningen i inlägget är från förra året, målade den till en utställning, Solnedgång konst.se/andersstark
Anders Stark
Dela gärna om det är något du känner är viktigt!
Lägg till kommentar
Kommentarer